Du bara stod där, som vem helst. Förmodligen som du alltid hade gjort men nu var du inte bara en i mängden längre. Kan inte hjälpa att min blick drogs till din krokiga hållning och dina festivalband runt handleden. Du hade funnits där runt omkring mig i flera år men det var först nu vi såg varandra. Jag gick fram utan förväntningar. Det blev mest bara ett "Hej" men det räckte för den gången. Kväll nummer två ville vi bara se varandra, och när vi väl gjort det kunde vi inte släppa varandra på mer än en halv meters avstånd. Inga bekymmer, inga krav. Hjärtat bultade och magen värkte. Nu har det varit Vi i ett och ett halvt år.