Vecka 26, Peace and love!
Nu har jag lyckats sova igen efter all missad sömn förra veckan, men det var det värt. När man sätter sig i bilen hem på söndagen är det så otroligt skönt med tanke på att man ska få sova, men sen redan på måndag vill man vakna i det fuktiga tältet igen. Det var en svettig, full och helt underbar vecka.
Som sagt, Anna, Anna, Benjamin och Axel hämtade upp mig. Med fullproppad bil sjöng vi oss upp hela vägen till Borlänge.
Första stopp blev hemma hos Eva, Axels familjs väninna. Hon har ett av Sveriges finaste hus precis bredvid Dalaälven. Vi tog oss ett uppfriskade dopp.
Sen drack vi vin och grillade god mat.
Sen satte vi upp tältet och sov där. Har nog aldrig i hela mitt liv sovit så dåligt, men det har jag glömt bort nu.
Dagen där på drog vi vidare in mot stan mot festivalen. Efter att ha bärt tusen miljoner kilo packning och köat i hundra år fick vi äntligen ett camp med "peace-gänget".
Det var sjukt varmt de första dagarna, men det blev ju Emil bara glad över för då kunde han ju visa upp sina stor muskler.
PEACE!
Man måste fylla på när man svettas ut allt.
På med festivalkläderna och mot konserterna och festivalområdet. Herre gud vad det har expanderat, där den största scenen är i dag där campade jag för fyra år sedan.
Konserter från Paolo Nutini på onsdag eftermiddag till Håkan Hellström på lördag natt och allt där emellan.
Finaste Anna och Ellen.
Vi peppade på Oskar Linnros.
Här med både Sambuka och Ontouched vin.
Emma hälsa på oss, hon bodde på den lugna campingen.
Finaste paret.
Peppilipepp
Jocka fick tejpa skorna för att de skulle hålla i hop.
Emil och jag hitta KAUSE-ponchos när det började regna lite.
Om dagarna hängde vi mest i gräset vid Dalaälven, Axel sjöng och vi åt kaviar.
Emil fick pantamera-kalsonger för att han pantade burkar. De var asfula.
Axel skrev en festivallåt som roade oss under hela veckan.
Vi sjöng upp den för grannarna och de bara ääälska den.
Bredvid Benjamins tält var skräphögen, det gjorde han inte jättepepp.
Vissa somnar väldigt tidigt varje kväll.
På söndagen gasade vi söderut igen och alla var helt utmattade, Emil och jag sov 13 timmar den natten. När jag tänker på allt så blir jag alldeles glad i hela mig att jag köpte den där dyra biljetten. Har minnet att dela med 49 999 andra, det känns fint.
Kommentarer
Trackback
