Andas ut. Nu andas jag ut igen för fösta gången på flera veckor. Mycket ångest har nu resulterat i att jag har kramat hej då till mina klasskamrater i Linköping. Jag vänder blad, och försöker att tänka framåt. Det är svårt, tungt och jobbigt att släppa vissa saker som har varit, trots att det är bättre nu. Önska jag hade något roligt, vettigt eller intressant att berätta men det kommer inte riktigt ur mig. Ser fram emot ett jullov med nära och kära, ska bli så skönt att få krama alla igen. Årets nyårslöften kommer vara mycket bättre än någon annan gång, att göra något bra för både mig själv och för andra. Ska nu titta på året fina julkalender och hålla tummarna för att det slutar lyckligt. Ugglor är så fina.